Residens Angered

FEMINIST ART GALLERY, SOLIDARITY

FAGS grundare Zafire Vrba och Johanna Gustavsson genomförde ett konstprojekt i Angered på Blå Ställets konsthall samt på Konstepidemin vid Linnéplatsen genom stipendiet Residens Angered under våren 2015.

 

Bakom Residens Angered står Föreningen Konstepidemin, Konsthallen Blå Stället, Kultur i Väst med stöd av Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen. "Genom att välja två konstnärer med starkt politiskt engagemang och konstnärlig skärpa vill vi lyfta relevanta frågor om vem konsten är till för och vilken roll platsens betydelse har för konstnärliga, sociala och politiska processer" skriver Konstepidemin i ett pressmeddelande.

 

Till residenset i Angered bjöds konstutövare för att utveckla projekt lokalt, utifrån platsen och i samverkan med boende. Residenset gav också plats för samtal, möten, workshops och föreläsningar.

 

Bländad

 

Under våren höll Gustavsson och Vrba kursen Bländad – en kritisk kurs om vithetsnormer inom konsten och feminismen. Kursen hölls under hela residensperioden i konstnärernas hem på Konstepidemin. Bländad riktar sig till feministiska konstnärer som INTE själva utsätts för rasism, med syftet att kritiskt granska, och hitta strategier för att motverka, vithetsnormerna som råder i konstvärlden och i samhället i stort.

 

Konflikt

 

Under maj förvandlades Blå Ställets konsthall till en kollektivverkstad för affischproduktion. Hit kom bland annat elever och personal från den före detta Angeredsateljén för att trycka under temat ”konflikt”. Samtal fördes med andra konstnärer om utrymme och förutsättningar att arbeta som konstnär och vad platser som till exempel Blå Stället och Konstepidemin kan ha för betydelse. Konstepidemin är Sveriges största arbetsplats för konstnärer i det fria kulturlivet, Angeredsateljén var en mycket framgångsrik förberedande konstnärlig utbildning i Angered mellan 2001–2011.

 

Kollektivverkstadens tryck/affischer sammanställs i en utställning på Blå Ställets konsthall mellan 29e maj och 18e juni 2015.

AVSLUTNINGSTALET SOM HÖLLS PÅ VERNISSAGET:

 

Vi börjar med ett löfte:

Konst kan förändra världen.

Och när vi säger förändra menar vi inte en enkel omflyttning av positioner eller att lätta på trycket ett tag och få le och vara glad en stund. Vi menar radikala förändringar i de grundläggande förutsättningarna som utgör våra liv.

Det är ett långsiktigt arbete och vi är här 1 månad... men - att göra om en konsthall till en Kollektiv-verkstad är en politisk handling. För det bryter mot individualismen och den nyliberala konstpolitikens idé där varje konstnär ska vara en eget varumärke, en egen ö på den fria marknaden. Vi tror inte på det.

Vi tror på att prata högt om konflikter och kulturpolitik,

Vi tror på att offentligt dela våra vardagar, känslor och liv med varandra,

för vi tror att det ger en grund för förståelse och solidaritet.

Solidaritet är basen i en feministisk och konstnärlig praktik

Solidaritet ger plats åt fler och det ger plats åt ilska och kritiskt tänkande därför att i solidaritet finns tillit.

Vår kamrat Diana Mulinari har skrivit om begreppet kolonial solidaritet.

Hon skriver om en dominerande vit europeisk solidaritetsrörelse och dess eviga sökande efter den coolaste, den mest autentiska, den renaste proteströrelsen eller revolutionen. Under årens lopp har några varit inne och andra ute.

Det vita privilegiet är att vara där när det är som bäst och att gå vidare när de infantila fantasierna om rena revolutioner och kulturproducerande proteströrelser krossas av den konfliktfyllda och ofta tråkiga, smutsiga, smärtsamma politiska vardagen.

 

Det här är vår vardag, en för dagen något upp-pyntade vardag, och därför är vi här idag, och insisterar på att vara ett vi tillsammans. Solidaritet mellan oss är viktigt. Vi vill inte blir fria från er, vi vill bli med er.

 

Det här residenset, det här konstrummet, det här kulturhuset, måste alltid göra sitt yttersta för att nå strukturell förändring av strukturell snedvridning av utrymme och makt.

Vi deklarerar härmed att den höger-rasistiska, heterokapitalistiska, individualistiska, nyliberala, konstföraktande fallocentrismens tid är förbi. Det funkade helt enkelt inte. Allt åt alla alltid.

 

/Johanna Gustavsson och Zafire Vrba